Category Archives: Personligt

Akvarium

Jag har köpt ett akvarium helt sådär bara. En kollega har väldigt entusiastiskt berättat om sitt akvarium vilket fick mig att minnas “back-in-the-days” när jag hade ett akvarium själv. Så efter ett par veckors tittande och funderande slog jag till och köpte ett – visserligen ganska litet – akvarium. Kravet för min del var att det allt som allt inte fick kosta mer än 1000kr och hittills har jag lagt ut:

  • Akvarium med pump, lampa, termostat och liten hov 395 kr.
  • Vit sand 9kg 150kr
  • En stor svart sten 90kr
  • Tre växter 160 kr
  • Tjugo fiskar 340
Allt som allt 1135 så jag gick inte över med så hemskt mycket. Sen kan man ju förstås fråga sig vad jag ska göra med ett akvarium och hittills är väl juryn ute på den. Jag vet inte. Men det är rätt snyggt om man gör rätt så jag gör det till mitt svar.  Och faktiskt har innehållet gått från gyttjepöl i norra dalarna till karibisk drömmiljö så något rätt måste jag väl göra. Och jag vet inte, ni får väl ta i trä eller något men alla fiskarna lever också vill jag bara säga. Så ni kan sluta se skeptiska ut. Tack.
Anyhoo..
Tänkte visa någon bild vid något tillfälle. När jag är säker på att de kommer överleva. Lite trist att behöva visa massdöd.

Lördagen

Lördagen:
Handlade skrivbord på Ikea.
Kom hem med:

  • Tavla
  • Taklampa
  • Spegel
  • Badlakan
  • Ljus
  • Ljusfat
  • Vardagsrumsmatta
  • Badrumsmatta
  • Lakan
  • Påslakan
  • Just det, och så skrivbordet.
Monterade skrivbord
Vrålade profaniteter
Fortsatte montera skrivbord
Tröttnade på att taklampan inte ville hänga där jag ville
Spikade fast den med en tavelkrok och bad den dra åt helvete
Somnade i mina nya lakan
Ikea – brinn i helvetet.

Sjuklig optimism

Verkligheten

Hela livet har jag varit ganska cynisk. Vissa skulle till och med kalla det pessimistisk men jag har konsekvent sagt att jag är realist och att överdriven optimism är ett sjukdomssymptom. Det är helt enkelt inte normalt att se så innihelvete ljust på framtiden när allt talar emot det. Man blundar för fakta och väljer att tänka “Det ordnar sig” något som får mig att gnissla tänder i frustration. Det är  ett onormalt beteende.

Nu visar det sig att jag har rätt.

Där är det. Svart på vitt. Ni behöver hjälp.

Läsarhjälp

Om någon av er som besöker mig varje dag (ni är ju ändå ett par/tre stycken) skulle kunna hjälpa mig med ett problem skulle jag bli glad.

En diskussion har uppstått där jag påstår att det är ungefär lika långt från slussen på Söder till Tullinge som det är från slussen på Söder till Sollentuna. Edsberg närmare bestämt. Jag har inga som helst belägg för detta annat än två taxikvitton där summan skiljer sig med några få kronor. Jag hävdar att detta är tillräckligt för att bevisa min tes men blir å det bestämdaste emotsagd. Nu vädjar jag till er att hjälpa till att lösa problemet. Helst till min fördel. Det skulle vara bra.

Dags att sova

När man är på väg att vakna på morgonen men fortfarande är kvar i någon typ av halvdröm. Eller när man vaknar till när första dropparna från duschen träffar ens huvud och man inser att man är osäker på hur man kom dit.  Eller när telefonen väcker en och man inte ens vet vilken dag det är.

Den känslan.

Helgen sammanfattar

I fredags var jag på Gröna lund och tittade på Bo Kaspers orkester. Mycket bra faktiskt. Har inte lyssnat på dem så mycket innan men blev positivt överraskad. De är väldigt bra live. Det var enormt länge sedan jag såg ett band live men nu känner jag att jag fått lite blodad tand. Ska göra en insats och gå på flera konserter. Fylla på kulturkontot så att säga. Jag har nog varit lite dålig på det.

Just nu sitter jag på jobbet och kämpar (tappert, om du frågar mig men andra kanske inte skulle hålla med). Det har blivit väldigt sent överlag den här helgen och min åtta-timmar-sömn-om-dygnet-kropp är extremt sur på att jag inte följer reglerna och försöker uppmärksamma mig på det faktumet men än så länge har starkt kaffe tystat rösterna. Eller ja, rösten. Och hur galen låter jag just nu?

Jobbuppdatering

Ja nya kameran var det ju. Jag vet att jag sa att det skulle bli mer bilder här men jag har i ärlighetens namn fullt upp med att försöka förstå vad jag håller på med. Min gamla kamera, även om det också är en systemkamera, är relativt okomplicerad. Det finns inte så mycket som egentligen kan gå fel om du kan det mest grundläggande om ISO, bländare och skärpedjup. Det stämmer kanske bara till viss del in på den nya kameran. För det första finns det hundratals inställningar som jag fortfarande inte har någon bra koll. Jag inser förstås att de tillför någonting men får väl erkänna att jag hittills inte riktigt lyckats lura ut vad. För det andra så beter den sig annorlunda än min gamla kamera och det kommer ta ett tag att vänja sig vid det tror jag. Men med det sagt, jag tänkte nog publicera lite bilder här ändå men de kommer nog inte vara av den enormt höga standard ni kommit er att vänja er vid här. Och till dig “Anonymous” som redan nu börjat skriva på ett mail för att förklara att bilderna inte alls är av hög standard: Jag vet för helvete. Ta ett djupt andetag och en kopp kaffe. Googla lite.

Resefail

Just det, jag nämnde ju att jag ville åka till Teneriffa i höst.

Sen ringde Murphy och sa: HAHAH NÄE FÖR DU SKA REPARERA BILEN!

 

Argumentationsfail

Förra veckan ägnade jag ett antal kvällar åt att försöka diskutera med SD- och PolitisktInkorrekt(nej jag länkar inte till sådan smörja)anhängarna som invaderat #svpol på Twitter. Många av deras argument är rent hittepå och förvrängande av fakta så det är inte speciellt svårt att skala av deras argumentation till vad den verkligen består av: “Vi gillar inte invandrare”. Varje gång man begär en källa till deras stolliga påståenden får man en länk till bloggen PolitisktInkorrekt. Bara en sån sak. Tydligen har den bloggen bättre statistik än vad SCB har. Jag vet, man häpnar.

Nu har jag dock gett upp och nästan alla som brukade diskutera i #svpol också. Det finns många skäl: tråkig nivå på diskussionerna, det går inte att diskutera någonting annat än invandringspolitik då varje försök att diskutera någonting annat kidnappas av en PI-pajas men mest är det nog för att dessa SD-anhängare använder en ganska ohederlig argumentationsteknik vilket gör dem i stort sett omöjliga att diskutera med.

Exempel 1:

SD-dåre: “28% av alla irakier är brottslingar”

Vem som helst: “Bold statement, där vill jag nog se vad din källa är”.

SD-dåre : (Länk till en norsk undersökning på 300 sidor) Läs där!

Det är ett antal saker som är  fel med detta och gör det omöjligt att bemöta:

1. Att en norsk undersökning skulle visa på att 28% av alla irakier är brottslingar är förstås rent nonsens. På sin höjd kan den visa på 28% av irakierna i Norge är dömda för någon typ av brott. Därmed inte sagt att det stämmer heller.

2. Att skicka någon att plöja igenom en undersökning på väldigt många sidor utan att hänvisa till var informationen står.

Det är helt enkelt ohederlig argumentation. Man skickar iväg någon att leta efter en specifik del i ett hav av information mitt under en diskussion vilket effektivt avslutar diskussionen.

Exempel 2:

SD-dåre: “Vi måste stänga gränserna, vi har inte råd med mer invandring”

Vem som helst: “Nonsens. Det är tvärtom. Mer människor betyder fler som betalar skatt. Bra för Sverige”

SD-dåre: “Så du menar att du vill släppa in obegränsat med muslimska terrorister och låta islam ta över världen?”

Klassiskt. Man börjar med ett påstående och när någon säger emot lägger man ett helt orelaterat (och felaktigt) argument i munnen på den som säger emot. Säger personen “Nej” så menas det indirekt att de vill att gränserna ska stängas och säger personen “Ja” så tycks det som att terrorister ska få en fristad i Sverige mm. Det är ett klassiskt exempel på ohederlig argumentation i stil med “Har du slutat slå din fru?”. Det går helt enkelt inte att argumentera med dem. De tolkar detta naturligtvis som att de vunnit diskussionen men det är snarare så att de gör sig själva omöjliga. Ingen varken orkar eller vill diskutera med någon som inte är där för att diskutera utan endast för att propagera. För det är naturligtvis det det handlar om. De är där för att dränka diskussionerna med propaganda och påhittade , eller i bästa fall förvrängda, fakta. De vill naturligtvis inte att några andra diskussioner syns för då tappas ju fokus på deras enda fråga.

Nåväl, nu har ni dödat #svpol; kan ni inte bara släpa er tillbaka till PI och dunka varandras ryggar och låta oss vanliga människor vara?

Semester!

På fredag går jag på semester så jag tänkte bara berätta lite vad ni kan vänta er vädermässigt. Först och främst kommer det bli regnigt från och med fredag. Värmen vi har kommer alltså ta slut samma minut jag sätter mig i bilen på väg hem på fredag eftermiddag. Därefter ostadigt fram tills den sjunde juli då hela helvetet kommer bryta ut eftersom jag då kommer befinna mig på en segelbåt. Räkna med kyla, orkanvindar, kanske lite snö och allmänt obehag. Den elfte är jag tillbaka vilket kommer innebära fortsatt ostadigt väder men kanske inte snö. Detta kommer fortsätta tills den första augusti då vi kommer få den varmaste sensommaren in 170 år.

 

Kom ihåg var ni läste det först.

Mitt träningsliv går kräftgång

Kan ju bara meddela att jag sprungit en mil igen. Japp.

Mina hälsenor meddelar att det ska jag ge fan i. Mina smalben instämmer allvarligt. Och ena höftmuskeln hytter upproriskt med nävarna.

Jag hade egentligen tänkt att ta det mycket lugnare men det var omöjligt. Myggen. Åh myggen. Det fanns miljarder av dem. Varje gång jag försökte ta det lugnare överföll de mig i flockar om tio tusen så det enda som fungerade var att springa fortare. Och svälja dem istället. Jag var faktiskt hyfsat mätt när jag kom fram. Skitäckligt.

Idag simmar jag istället. Det finns inga mygg i simhallen. Bara pensionärer och småbarn. Och de är assvåra att svälja.

 

Jag är igång igen

Jag har vilat från träningen ett par veckor för jag drog på mig en inflammation i mitt ben som bara vägrade ge med sig. Idag var det dock dags att ge sig ut igen. Jag tänkte förstås att två veckors vila stärkt kroppen och att jag nu var redo att gå för fullt vilket jag också gjorde. I en kilometer. Sen tog det slut. De kvarvarande fyra kilometrarna bestod av mycket plåga, enfaldigt förbannade mot skyarna, svordomar och ansträngd andning. Jag läste någonstans att du ska kunna konversera under ditt löparpass, annars springer du för fort. Jag tror jag hittat ett till tecken på att jag springer för fort. Endast inandningar. Jamen precis. När kroppen behöver så panikmycket luft att man inte har tid att andas ut. Så ungefär kändes det idag.

Två veckors vila är verkligen döden för konditionen. Jag börjar till och med tro att lördagens vin, öl, den där enstaka vodka/lime:en samt en cigarr modell medelstor har något med saken att göra. Men det låter väl lite väl jävla foliehatt ändå.

 

Balkongen

Nu har Operation Balkongfräschning startat så förvänta er att jag beklagar mig här med stukade tummar och avskurna kroppsdelar. Det kommer hända.
Nästa steg är tralläggande. Om det blir så. Så egentligen har jag väl hittills bara köpt ett par stolar. Och slängt lite saker som stod på balkongen OCH HELVETE VAD NI KLAGAR! JAG ORKAR INTE MED PRESSEN!

Balcony summer 2011

Snacka om att

Jag har funnit att jag sällan gillar människor som använder sig av frasen “Snacka om att..”. Som i: “Snacka om att kasta sten i glashus” till exempel. Hela frasen dryper av ointresse för att bilda sig en informerad uppfattning om någonting överhuvudtaget. Personen som uttalar frasen uttalar sig ofta i affekt utan eftertanke och utgår oftast från något han eller hon personligen upplevt. På det läggs också ett överutnyttjande av utropstecken, punkter och frågetecken vilket sammanlagt ger en effekt som orsakar tandagnisslan och en begynnande migrän hos undertecknad.  Det är inte att de stavar fel och är grammatiskt “ute på tur” utan att de inte verkar bry sig om att det ser ut som en fyraåring skrivit texten som provocerar mig så oerhört. Att de tycker att det är huvudsaken att man förstår vad de menar och att stavning är sekundärt i sammanhanget.

Det kanske är mig det är fel på. Är jag elitistisk? Ja, kanske det. Jag kanske bara borde låta folk vara folk. Eller för att använda mig av deras terminologi: “Skjöta mej schälv och schita i andra…!!?!..,..!!1oneone”.  OK, skitsamma. Då är jag väl elitistisk då. Jag får leva med det.

Beslutsångest

Jag är nästan sjukligt obeslutsam när det kommer till att köpa dyra saker. Ska jag, ska jag inte? Varför? Behöver jag? Tänk om jag inte blir nöjd? Tänk om jag ångrar mig?

Det kanske är bra i många fall så man inte spontanköper en bil eller en lägenhet men när det kommer till fortfarande dyra grejer men kanske inte så blodigt som en bil blir det snarare jobbigt. Jag har länge haft mina ögon på en Macbook pro. Den kostar runt 15 tusen. Mycket pengar – sure,  men överkomligt. Det skulle inte ruinera mig. Ändå tvekar jag och har velat fram och tillbaka i över en månad. Problemet är väl främst att varje gång jag börjar konkretisera mitt behov av en Macbook visar det sig att behovet inte existerar. Jag kan i ärlighetens namn klara mig alldeles utmärkt utan. Men jag är också sugen på att göra mig av med mitt gamla härke till Windows-pc och få någonting nytt. Å andra sidan fungerar härket. Så varför spendera femton tusen (miljarder hoho)?

Hjälp mig här. Någon. Vem som helst. Tippa över vågen åt något håll så jag slipper ta ansvar för det här beslutet. Tack.

Nu börjar träningen

Jag har inte tränat sen i november på grund av en trasig axel men nu är det dags igen.

Veckorna innan jag slutade var det så  otroligt mycket folk som tydligen fått för sig att simning är en bra träningsform. Jättebra för dem, mindre bra för mig. Det inkräktar våldsamt på min privata sfär när det är så mycket mer eller mindre nakna människor ihopklämda nära, nära varann. Fötter som konstant rör vid någon. Händer som glider över revbenen när någon kommer för nära mitt i ett simtag. Fy fan. Jag har normalt problem med att få massage av massören på jobbet som ändå har det som jobb så det här är ju en komplett mardröm. Ofta känner man också tydligt när någon inte duschat innan de hoppade i vattnet. Lite äldre kvinnor (oftast) som har väldigt mycket parfym på sig så när man simmar bakom dem känner man smaken i vattnet som råkar slinka in i munnen. Jag vågar inte ens tänka på vad parfymlukten döljer. Gubbar i alla åldrar där man hela tiden känner en lätt svettlukt runt. Det är så satans vidrigt. Men jag gillar ju att simma. Jag önskar bara att ingen annan gjorde det.

Listan som kom av sig

Nejdå jag har inte gett upp men jobbet ger mig ingen rast eller ro just nu och kvällarna försöker jag ägna åt något annat än att sitta vid datorn. Får nog av det på dagarna. Men nu är det ju bara en dryg vecka kvar till jul så snart får jag ta det lugnt några dagar. Not.

I vanlig ordning har jag beslutat att ta hela inhandlingen av julklappar och diverse andra prylar dagen före julafton. Det har blivit lite av en tradition. Ingen jul utan en smärre hjärnblödning.

Your first kiss

För att vara ärlig så minns jag faktiskt inte min första kyss. Jag har ingen aning när det var eller med vem. Sen undrar jag om rubriken innebär den första kyssen eller den mer oskyldiga varianten pussen, för jag är rätt säker på att det pussades en del redan på lågstadiet. Snackar vi kyss så är det nog i slutet på mellanstadiet eller början på högstadiet.  Jag var ett ganska barnsligt barn och det har (som ni märker) bara fortsatt upp ända hit till vuxen ålder. Så eventuellt allvarligt menade kyssar torde ha hänt ganska sent i jämförelse med er mogna människor.

Your dreams

I want to be a billionaire, so fucking bad. Buy all of the things I’ve never had.

Näe det kanske inte är min största dröm men nog skulle det underlätta.

What you wore today? Igen?

Idag är det “SlipsTisdag” och som konsekvens bär jag alltså slips med skjorta och byxor. Inte mycket mer att säga om det egentligen.