Jag vet att jag är rätt dålig på att uppdatera men med tanke på min mikroskopiska läsarkrets så känner jag inte att det ger mig så värst dåligt samvete. Jag ska dock höja ambitionsnivån en aning från och med nu.
Under tiden kan ni ju stödja Mikebikes kamp för att McDonalds alltid ska flurra McFlurryn. Något det slarvas med nu. Gå med i kampen. Stick it to the man.
Jag kom hem mycket senare än planerat. Mycket tack vare SL:s policy att fucka så mycket det går med sina kunder. Det är som en naturlag.
Jag var för en gångs skull tidig till pendeln och snackade med en kompis en stund. När det var en minut kvar knatade jag ner till spåret och när jag är en meter ifrån dörrarna stängs de mer eller mindre framför näsan på mig. Eftersom jag var längst fram gestikulerade jag till det vidriga lilla aset i förarhytten och han ba *:D* och jag ba *:(*
Jag hatar de där jävlarna.
För ganska prick ett år sen blev jag påkörd av en lastbil på E4:an. Han bytte fil och touchade min bil så den hamnade i spinn rakt över fyra filer E4:a i rusningstrafik.
Det är lustigt vad som händer när ens liv faktiskt är hotat. Tiden från att han körde på mig tills jag satt planterad i mitträcket kan inte ha rört sig om mer än ett fåtal sekunder. Kanske fem. Men jag minns allt, precis som de säger. Jag lade märke till allt. Den skräckslagna kvinnan i den gröna Opeln som bromsade så däcken rykte. Den silverfärgade BMW:n som missade oss med millimetrar och som förmodligen tagit kål på oss om den träffat. Smällen när vi slog i räcket och ljudet av plast, metall och glas som krossas. Hur jag sitter där och försöker begripa vad som just hänt. Att jag verkar leva när jag egentligen borde vara död. Hur radion spelade Black Eyed Peas och jag försökte stänga av den men kunde inte komma ihåg hur.
Efter det börjar allt bli dimmigt. Någon kommer till bilen och säger åt oss att inte röra på oss. “Jag har ringt, ambulans och polis är på väg”. Vi säger att vi mår bra. Hon tror oss inte. Säger att vi är likbleka. Ingen annan stannar. Någon tutar och tycker att vi är i vägen. Sen är polisen där. De undrar hur vi mår och ber oss sedan att flytta bilen från vägen. “Ni stoppar ju liksom trafiken”. Förlåt då för fan men vi har just spelat schack med döden och vunnit. Alright?
Nåväl, nu sitter jag här och kan skriva om det och uppskattar livet mycket mer.
